Berättelser

EN BRORS BERÄTTELSE
”För lite mer än ett år sen fick jag reda på att min pappa hade utnyttjat min storasyster när vi var små. Framför min näsa och i sängen under mig och jag hade aldrig sett eller misstänkt något.

Jag hade svårt att förstå.

Det hade ju varit jag som var den problematiska, började dricka och röka när jag var 11, tänkte ta livet av mig när jag var 12 år.

Pappa hade varit en ganska tråkig men snäll person, vars enda intressen var löpning och jobb.

Min 6 år äldre syster som jag alltid sett som den normala i vår familj, den starka, självständiga, sociala, hon som jag velat bli som. Hon som tog hand om mig när jag var liten och var där för mig när jag ville ta livet av mig när jag var äldre. Plötsligt såg jag hur hennes liv inte alls hade varit nästintill perfekt, utan hur hon försökt fly från sig själv och hur det tillslut kommit ikapp.

MIN pappa hade förstört hennes liv.
Jag blev arg, ledsen, kände mig skyldig, hela mitt liv gick i kras, jag ifrågasatte allt, min barndom kändes som en lögn, fick svårt att tänka klart, jag gick in i väggen på jobbet och blev sjukskriven. Jag blev som handlingsförlamad, kunde inte vara där för min syster så som jag ville.

Jag sa inte ens upp kontakten med min pappa direkt, träffade honom till och med en gång. Var osäker på hur jag skulle reagera, jag föreställde mig ibland hur jag skulle slå ihjäl honom, men när jag väl träffade honom var han en sådan sorglig syn, ynkligare var svårt att föreställa sig, så jag tyckte synd om honom istället. Kommer ihåg att jag tänkte: “han kommer bli jävligt ensam nu”, vilket han förtjänade.

“Pappa” blev ett smutsigt ord för mig, jag har alltid haft dålig tillit till andra män men nu blev det värre, nu var alla män potentiella pedofiler.

Mitt i allt detta blev min sambo gravid och jag skulle bli pappa. Pappa till en liten dotter. En helt fantastisk nyhet och nåt som jag hade velat i väldigt många år men även det blev nu väldigt ångestfyllt. Föda en dotter till den här hemska världen, där halva befolkningen är potentiella pedofiler och våldtäktsmän.

Jag kallar mig alltid för “pappa” till henne, med en viss bitter eftersmak försöker jag göra det till ett positivt ord, i alla fall mellan oss.”

TILDA 45 ÅR – STOCKHOLM
Först gick jag bara till en psykolog. Efter ett tag så hittade jag en samtalsgrupp för incestöverlevare. Det var som att komma hem! De andra förstod mig och jag kunde förstå mig själv bättre genom att lyssna på deras historier. Jag är så tacksam att jag hittade gruppen och den har hjälp mig mycket in min läkning.

LOUISE 32 ÅR – STOCKHOLM
Efter en tid av sökande efter någon som haft en incest bakgrund som jag, så hittade jag nxtME på nätet.

Jag tog mod till mig och vi träffades. Känslan var obeskrivlig, att äntligen få ett sammanhang av tillhörighet och att bli trodd på och förstådd, efter att i alla år ha känt mig så ensam och missförstådd i allt det svåra.

Bara att få träffa någon som också varit utsatt för incest betyder så mycket. Jag har fått ett nytt hopp om att det går att må bättre. Det känns inte hopplöst längre.