Anhörig till incestoffer

När en anhörig drabbats av incest.

Känslan av maktlöshet, sorg och smärta kan vara nära på outhärdlig om någon som står dig nära har utsatts för incest, men låt inte känslorna ta över. Hur du som anhörig agerar har oerhört stor betydelse för den som drabbats. Det rådet ger socionom och Leg Psykoterapeut Magnus Lerman från Familjefokus AB.

Tro på den utsatte.
Den som utsatts för någon form av sexuellt övergrepp lägger skuld och ansvar på sig själv och tror att andra tycker att man överdriver eller hittar på. Var därför tydlig med att du tror på den utsattes berättelse och var noga med att visa att det som hänt inte på något sätt är dennes fel. Visa att du finns där nu – och i fortsättningen. Våga fråga hur den utsatte mår och hur övergreppet påverkar denne, inte bara månaden efter utan under lång tid framöver.

Våga möta den utsattes smärta.
Som anhörig kan du vara ett stort stöd i att underlätta praktiskt. Var dock observant på att din egen ångest eller maktlöshet som anhörig inte kanaliseras genom att du blir en ”fixare”. Att helt gå upp i det praktiska, t ex polisanmälan, kan bli ett alternativ till och undvikande av att se den utsattes egen smärta.

Låt den utsatte bestämma.
Gör inte för mycket och ta inte över. Den utsatte har redan fått sina gränser allvarligt kränkta och det är viktigt att nu få känna sig bemött med respekt och bibehållen integritet. Vill den utsatte inte söka samtalshjälp just nu, så är det så. Däremot kan du vara ett bollplank och tillsammans med den utsatte reflektera kring beslutet. Som anhörig kan du också hjälpa till med att leta fram kontaktuppgifter och ta reda på vilken hjälp som finns att få. Men du måste respektera den utsattes vilja och inte pressa till något den inte vill.

Ta reda på information.
För att kunna stötta på bästa sätt och för att förstå den utsattes reaktioner är det bra om du själv skaffar dig kunskap om sexuella övergrepp och dess konsekvenser. Detta är också kunskap du kan dela med dig av till den utsatte så att denne förstår att reaktionerna är normala.

Ta hand om dig själv.
Det är viktigt att inse att det tar på krafterna, både att hantera sina egna känslor som anhörig och att vara ett bra stöd. Därför kan det vara bra att se till att man själv har någon att prata med, antingen någon i omgivningen eller någon professionell. Involvera fler i att vara ett stöd så att ni orkar med att finnas där för en lång tid framöver.

Hjälp den utsatte att få hjälp från andra.
Anhöriga betyder oerhört mycket i läkeprocessen. Samtidigt är det också viktigt att den utsatte förr eller senare också får professionell hjälp i samtalsstöd, någon som man inte känner och därmed inte behöver ta hänsyn till när man berättar. Det är vanligt att man inte vill gå iväg och prata med någon då övergreppet nyligen har hänt. Men även om det är bra ju tidigare man tar tag i det så är det aldrig för sent att söka hjälp för det man har varit med om.

Skuldbelägg inte den utsatte.
Den utsatte lägger redan skuld och ansvar på sig själv. Minsta tecken på att omgivningen lägger skuld eller ansvar på den utsatte för det som har hänt kommer att öka den utsattes svåra känslor. Undvik kommentarer som ”Varför har du inte sagt något? ”, ”Varför sprang du inte därifrån?”, ”Du kanske inte sa nej tillräckligt tydligt?”, ”Varför skrek du inte?” och liknande. Ingen har rätt att göra det som förövaren gjorde. Det som hände är ett brott och den utsatte har ingen skuld i detta.

Undvik att vara överbeskyddande.
Kanske har du skuldkänslor för att du inte fanns där, kanske vill du förhindra att det ska ske igen, men försök att inte bli överbeskyddande. Det kan vara skönt ett tag för den utsatte att du hela tiden ringer och kollar hur denne mår. Men i längden kan det sända ut signaler om att den utsatte är liten och svag och inte kommer att klara sig själv eller är i ständig fara.

Låt inte dina känslor ta över.
Även om det kan vara svårt att styra sina känslor när man precis har fått kännedom om övergreppet så är det viktigt att man försöker undvika att de egna känslorna tar över. När den första chocken har lagt sig är det viktigt att det är DEN UTSATTES känslor och behov som får vara i fokus. Annars kan den utsatte börja censurera sig själv dels av hänsyn till dig dels för att skydda sig mot en upplevelse av att bli invaderad av dina känslor och behov.

Var inte tyst.
Låt inte en eventuell osäkerhet över hur du på bästa sätt kan ge stöd tysta dig. Det går inte över av sig själv om man undviker att prata om det som har hänt. Den utsatte behöver få prata med dig både om hur hon mår och om vad som har hänt. Tystnad tolkas lätt som att man inte är trodd, att man skuldbeläggs eller att de anhöriga inte orkar med att den utsatte mår dåligt. Även om den utsatte inte vill prata ska det inte tolkas som att denne inte vill att man ska fråga och bry sig. Ställ in er på att fortsätta fråga och bry er på olika sätt för lång tid framöver.