Leva om vår barndom?

Vi kan inte leva om vår barndom. Det vi kan göra är att som vuxen se till att bygga upp delar av den trygghet som vi inte fick möjligheten att utveckla när vi var små.

Jag läste på om detta och förstod hur min egen avsaknad av trygghet och anknytning till mina föräldrar hade påverkat mig genom åren. Det var otroligt intressant.
Jag började förstå att jag själv hade agerat på samma sätt i mitt eget förhållande som jag gjort mot mina föräldrar. Tänk, är det inte otroligt att saker blir så lätta att förstå när man väl får det förklarat för sig.

Jag hade aldrig hört om anknytningsmetoden.

Anknytningsforskarna Judith Solomon och Carol George går långt o säger:
”Frånvaro av ursäkter/förlåt från förälderns sida kan vara det som får barnet att utveckla en desorganiserad anknytning.” Helt sjukt hur svårt kan det vara för oss vuxna att säga förlåt.
Om detta kan påverka oss så förstår ni att övergrepp i barndomen ger en väldigt desorganiserad anknytning som sedan påverkar oss otroligt mycket resten av livet, om vi inte får hjälp.

Men hur kommer det sig att offer ser ut – och tror att de mår bra då?

Många som utsatts för övergrepp förtränger övergreppen när de väl har kommit ur dem. Livet fylls av annat som distraherar som plugg, jobb, kompisar, uteliv, resor.
Vi kanske går in och ut ur relationer, och denna ständiga förändring kan vara ett effektivt undvikande av obehagliga känslor och minnen av det vi varit med om.
Därmed luras vår överkänsliga ”överlevnadsperson” att hålla sig lugn.

När jag själv blev äldre och fick familj o barn och blev lite mer ”instängd” och livet gick lite långsammare, då plötsligt fanns det tid för ”överlevnadspersonen” att göra sig påmind och jag började återuppleva traumat igen.

Hur var jag då som person?
• Mitt självförtroende kompenserade min dåliga självkänsla
• Jag upplevde att misslyckande = värdelös
• Jag blev högpresterande

Detta är ett väldigt vanligt beteende bland oss som varit utsatta

Kom ihåg att det går att få hjälp, att laga det som blev fel från början.

Lena

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Namn *